”Mjölkbordet – mötesplatsen i bygden”

​

Det blev en oförglömlig kväll för det  60-tal personer som lämnat den mjuka tv-soffan och istället  bänkat sig runt borden i Åboholm,  när Mats Löving på bästa västgötska berättade om sin vedermödor att bygga ett mjölkbord och få det godkänt och inspekterat.

Att bygga ett mjölkabol det är ingen stuntsak utan det kräver sin man.  Åsikterna om hur det ska konstrueras, hur högt det ska vara  - ja, alla har tankar om det.  Det finns t o m officiella riktlinjer för från Sveriges mejeriförbund.  Bonden vill ha det så lågt som möjligt för att inte behöva lyfta flaskorna i onödan och mjölkaköraren så högt som möjligt så att det är lätt att svinga flaska från mjölkabolet till lastbilsflaket. Lövings berättarkonst och dråpliga historier från mjölkflaskornas fick oss att både ibland igenkännande dra på mungiporna eller brista ut i skratt. Det blev en underhållande och tankvärd kväll.  

Vilka är våra mötesplatser idag?

Stämning var hög i väntan på Löving, som var några minuter sen, då han råkat ut förbroöppning och kö.  Åboholm är sedan förr en mötesplats.  Vid mölkbordet vid vägen samlades man runt Hjalmar i Källarfallet som berättade historier.

​

​

Helge överlämnar en bild på fader Gunnars jordgubbsflickor som sitter på mjölkbordet i Sannerud någon gång på 1950-talet.  Bilden kommer säkert att ingå i Lövings rekvisita.

​

Så nu frågan hur många mjölkbord kommer att komma upp i bygden till våren?

​